SofiaCarolineEmiliaElinMadde: 2010

1. Inledning

1.1 Syfte
Vart du än befinner dig i Sverige pratas olika dialekter. I Skåne och Småland använder man det där rullande r-ljudet, i Närke ”gnäller” man bara, i Norrland och Värmland låter man allmänt trevlig och i Stockholm låter man dryg. Det är på det här sättet man generellt brukar beskriva vissa delar av landet och de flesta är nog ganska ense om att det är på detta sätt.
Hur kommer det sig då att man pratar en viss dialekt? Finns det tillfällen man väljer att inte använda sin dialekt lika mycket som man annars gör? I vårt fall handlar det om värmländska och det är den vi skall ta en närmare titt på.
Dialekter runt om i landet förändrats hela tiden, det vet vi. Människan kan nu på ett mycket enklare sätt förflytta sig från en plats till en annan.
Vi har fått en uppgift i Svenska C där vi skall undersöka hur olika generationer uppfattar den värmländska som pratas idag. De äldre generationerna kommer förmodligen även kunna svara på om dialekten utvecklats något om man går några årtionden tillbaka.

Men hur ligger det egentligen till med värmländskan? Hur bred utsträckning har den i vårt landskap? Låter den likadant överallt och används dialekten på samma sätt idag som hos tidigare generationer?
Vi skall även ta reda på om värmländskan innehåller några egna ord som inte används någon annanstans än i Värmland.

1.2 Metod
Vi har valt att undersöka hur det egentligen ligger till genom att ta reda på vad som är specifikt för just vår dialekt genom att fråga personer från olika generationer, samt samla fakta från böcker och Internet.

2. Kort fakta om värmländskan och dess olika uttal
Värmländskan är en dialektgrupp som idag tillhör de s.k Götamålen.
Inom Värmland finns olika dialektområden. De västliga delarna med inslag från Isländskan och främst norskan skiljer sig en del från de östliga delarna där man fått mer inslag av finskan.
I de västnordiska länderna använder man vokalen u oftare och exempel på ord där är bu, ku, su, tru och bru som i de östnordiska länderna hade uttalats bo, ko, so, tro och bro.
Eftersom Värmland gränsar till Norge är det kanske inte så konstigt att mycket av vår dialekt i många fall går att koppla samman med främst norska och då är det ofta (återigen) vokalljuden man pratar om.
T.ex. umöjligt – omöjligt, utäckt – otäckt.
Ytterligare exempel som återfinns i det norska språket och den värmländska dialekten är att man gör om ljudet på vokalen u framför -ll, -lt, -ld, t.ex. kolle – kulle och att man framför ett ng-ljud använder bokstaven o istället för u. T.ex. onge – unge, kakelong – kakelugn

De östra delarna av landskapet har istället påverkats mer av bl.a. Götamålen. Man kan uppe i Hagfors höra tendenser av ett rullande r-ljud.
Det finns två mycket märkbara saker inom värmländskan och det första är att man i vissa fall ändrar vokalljudet när ett ord sägs i plural. Istället för naglar säger man nägglar, istället för fåglar säger man fögglar osv. Det andra är att man i de norra delarna, främst Hagfors och Ekshärad, tar bort den sista vokalen i orden. T.ex. kast – kasta, äta – ät osv.
Mycket handlar hela tiden om att man ändrar vokalljud på olika sätt och att man byter ut en vokal mot en annan. Några fler exempel på ord som uttalas olika är: åte – ätit, luggit – legat, körv – korv osv.3. Uppfattningar och tankar om värmländskan

3.1 Den äldre generationen
De tycker att värmländskan är en trevlig dialekt men att de inte tänker så mycket på den eftersom de alltid bott här.
De tror att man undviker att prata värmländska om man är med speciella personer som inte riktigt förstår vad man säger om man pratar med t ex en läkare.
De tycker att det är väldigt stor skillnad på värmländskan vart man befinner sig i Värmland. Ex på orter är Ekshärad, Arvika, Torsby, Hagfors och Karlstad.
Speciella ord och uttryck är glint, jordäpplen, töligt, jale, föggel, höge, kröser, dret, mest lite grann, söer, faler, shyggord, tänk hulls det kan bär te.

3.2 Mellangenerationen:
Det är mycket olika och fina dialekter inom värmländskan. Där man i de mindre orterna talar en bredare dialekt jämfört med de större orterna. I Karlstad är värmländskan inte så bred beroende på att det bor mycket människor här och inflytande från andra städer med deras dialekter tack vara universitetet.
Man undviker att prata värmländska när man pratar med någon som inte förstår, t ex på möten, i telefonen eller när man åker till någon annan stad och vid offentliga sammanhang. Som t ex om man arbetar som receptionist, då kan folk från andra regioner få svårt att förstå vad man säger om man pratar med för mycket dialekt.
Speciella ord och uttryck är gött, söer, jordäpplen, kräk, nol, sör, dret, töligt, jämt, skvatt, dryg.
Vid uttal använder man sig av ö som ersättning för u och o.

3.3 Den yngre generationen:
Det är blandade känslor inför vad den yngre generationen känner för värmländskan. En del skäms och tycker att det låter bonnigt medan andra är stolta över den och gärna framställer den.
De tycker att värmländskan är olika beroende på vart i Värmland man bor och att de äldre använder en grövre värmländska där det ibland kan vara svårt att förstå ord.
Man undviker att prata värmländska om man t ex är på en jobbintervju för att lättare bli förstådd.
Speciella ord är t ex dret, tyken, rockigt, jälar, töligt, skvatt,

3.4 Sammanfattning
Alla tre generationer är överens om att man undviker att prata värmländska om man pratar med andra personer som inte kommer härifrån och vid offentliga sammanhang som vid möten och också om man besöker någon annan stad.
De är också överens om att värmländskan låter olika utefter vart i Värmland som man bor.
Den största skillnaden mellan generationerna finns i att de äldre är stoltare över sin dialekt än de yngre. En annan skillnad är att den äldre generationen ofta pratar en bredare dialekt med flera dialektala ord.

4. Slutsats

Vi har upptäckt att det finns många ord inom värmländskan som vi använder dagligen men som vi egentligen inte ens tänker på att det är typiskt för just värländskan, för oss är det ju bara ord.
Det är först när man lämnar Värmland eller pratar med någon som inte är härifrån som man inser att vi faktiskt pratar med en dialekt. Många ord i värmländskan är också ord som just vi inte använder. Kanske är de typiska för just vissa dela i Värmland där just vi inte bor. En del ord känner vi heller inte igen eftersom de är mycket gamla och endast används av äldre.

5. Källförteckning

- värmland. Rosenblad Ingvald. Tryck: Sjuhäradsbugdens Tryckeri AB, Borås 1977
- Möe rart å grônne på- Gunnel & Kjell Swärd (bok)
- http://zelda-86.spaces.live.com/blog/cns!1E767A78806D7494!579.entry

SofiaCarolineEmiliaElinMadde

onsdag 10 mars 2010

Rapport om värmländska

tisdag 9 mars 2010

Ordlista

Bloggintresserade

Bloggarkiv

Om mig